Nu är jag milt sagt förvirrad, jag trodde att jag hade koll på läget här men det var uppenbarligen fel. Saker som jag tagit för självklarheter under många år har visat sig vara helt falska. Det är inte lätt att hantera en sådan upptäckt. När en slöja plötsligt rasar är man inte alltid förberedd på vad som döljs bakom. Jag var det inte det i varje fall. Hur skulle jag kunnat ha varit det? Den sanning som nu uppenbarats för mig är av sådana gigantisk omvälvande mått att det är ofattbart (för mig alltså). Ofta är det egentligen lättare att tro på en bekväm lögn än att acceptera sanningen. Jag kommer apropå det att tänka på en film som mest slår in öppna dörrar men ändå illustrerar grundpremissen för det här på ett effektivt sätt. Fatherland heter den och handlar om ett fiktivt Tyskland vd början av 1960-talet. Hitler har vunnit kriget och har bjudit in omvärlden inför firandet av sin 75-årsdag. Huvudpersonen i filmen är en SS-kapten (SS är nu omvandlat till en civil polisorganisation) som har spenderade kriget ombord på en ubåt. Förintelsen är totalt mörklagd och bara ett fåtal av Hitlers hantlangare och nyckelpersoner inom Gestapo (som gör samma sak de alltid gjort). Det är som om hela landets befolkning lidit av svåra problem med benskörhet i 20 år och inte orkat gå utanför sina hem. Hur som helst får vår SS-kapten tag i några dokument som bevisar förintelsens fasor. Han tvingas inse att den Hitler han så länge beundrat är galen massmördare och att den stat han tjänat har tiotals miljoner liv på sitt samvete. Det är inte lätt, men han ger trots allt dokumenten till en amerikansk journalist istället för att blunda, glömma och bortförklara. Men tänk om vi lever i sådan lögn, tänk om det samhällssystem som vi och en stor del av världen nu omfattas av skyldigt till ännu fler människors död. Tänk om slakten och underkuvandet av miljoner och åtet miljoner människor är själva fundamenten som världens rika och sinnebilden för en lyckad människa i vårt eget land står på.