Jag hatar alltid varit en smula hypokondriskt lagd. Så fort det talas om någon ny sjukdom på nyheterna så tror jag att jag har drabbats hur exotisk åkomman än är och trots att sannolikheten oftast är lika med noll. Jag vet inte varför det har blivit så, kanske är det för att jag så ofta (på riktigt) får vanliga, tråkiga men ack så besvärliga sjukdomar som halsfluss och urinvägsinfektion. Halsflussen eller svår influensa brukar drabbas av punktligt som om det vore planerat strax före jul varje år. Helt allvarligt så är det så vart och varenda år, det diffar max på någon vecka. Det är inte inbillning. Men eftersom jag så ofta får de där sjukdomarna tycker jag på något sätt att jag har rätt till vissa hypokondriska skov. En gång ringde jag och försökte sjukskriva mig för självdiagnosticerad EBOLA. Nu hade jag naturligtvis inte ebola, då hade jag varit död nu. Däremot så har med all sannolikhet körtelfeber det är heller inget roligt.